Råvaror i portföljen – balans, skydd och risker

När man pratar om investeringar fokuserar många automatiskt på aktier och obligationer. Men under åren har jag ofta kommit tillbaka till råvaror som ett intressant komplement. Guld, silver och andra råvaror erbjuder något som aktier och obligationer inte alltid kan ge – en form av diversifiering som kan göra portföljen mer motståndskraftig i turbulenta tider. Olja och andra fossila råvaror kan också fylla den rollen, men personligen väljer jag att inte investera i olja, eftersom jag vill främja hållbarhet och fokusera på investeringar som bidrar till en mer långsiktig och klimatsmart utveckling.

Jag minns själv när marknaderna var extra oroliga under pandemins början. Guld och silver stod emot nedgångarna bättre än många andra tillgångar, och det gav en slags trygghet som inte alltid går att sätta siffror på. Historiskt har metaller som guld ofta setts som “safe havens” när osäkerheten är hög, medan silver har ibland följt med men med större svängningar, vilket gör det både spännande och lite nervöst.

En av de tydligaste fördelarna med råvaror är just deras förmåga att ge portföljen balans. De rör sig ofta oberoende av aktier och obligationer, vilket innebär att en mindre del av portföljen kan stå emot kraftiga marknadsrörelser. Dessutom kan vissa råvaror, framför allt guld och silver, fungera som ett skydd mot inflation. När priserna på varor och tjänster stiger har dessa metaller ofta behållit sitt värde – ibland till och med ökat – vilket kan bidra till att portföljen inte tappar köpkraft.

Men det är inte bara solsken. Råvaror är volatila och påverkas av en mängd faktorer – geopolitiska händelser, valutaförändringar, politiska beslut och förändringar i efterfrågan. Till skillnad från aktier och obligationer ger de ingen löpande avkastning, så vinsten bygger enbart på prisförändringar. Och om man investerar via fonder eller ETF:er tillkommer dessutom avgifter som påverkar den totala avkastningen. Jag har sett många investerare bli imponerade av historiskt starka resultat, men samtidigt glömma att volatiliteten kan ge kraftiga nedgångar.

I Sverige har fonder från AuAg blivit populära för den som vill ha en aktivt förvaltad exponering mot gruvbolag inom guld och silver. De har under vissa perioder haft mycket starka år, och vissa av deras fonder har överträffat både metallerna själva och motsvarande miner-ETF:er. Jag tycker det är intressant att se hur förvaltaren kan välja bolag som har störst potential, men det är också tydligt att dessa fonder innebär högre risk. Det är skillnad på att följa metallens pris direkt och att investera i företag som producerar metallen – bolagen kan gå både bättre och sämre än själva råvaran.

För mig handlar det därför om balans. Råvaror fungerar bäst som ett komplement, snarare än huvudstrategi. Att lägga en mindre del av portföljen, kanske fem till tio procent, kan ge både skydd och en extra dimension. Den som vill ha mer ren exponering mot priset på guld eller silver kan välja en fysisk metall-ETF, medan den som vill ta del av möjlig uppsida via gruvbolag kan överväga en aktivt förvaltad fond.

Sammantaget ser jag råvaror som ett verktyg för att skapa balans och trygghet, men inte som en lösning i sig. Det handlar om att förstå riskerna, vara medveten om volatiliteten och hitta den rätta kombinationen som passar ens egna mål och investeringsstrategi.